Min tågresa från Surat Thani till Bangkok

April 25, 2013

Bangkok, Surat Thani

 

Depositphotos 1187690 xs 1 300x211 Min tågresa från Surat Thani till BangkokKlockan var runt halv sju på kvällen när tåget rullade in på tågstationen i Surat Thani. Sedan jag hade gått av där för fem dagar sedan hade jag haft några härliga dagar på stranden på Koh Samui, och jag var nu redo för några hektiska dagar i Bangkok igen innan det var dags att ta flyget tillbaka hem till Sverige. Tågresan skulle ta drygt 13 timmar, och då det inte hade serverats någon mat på tåget när jag åkte från Hua Hin till Surat Thani så hade jag sett till att äta ordentligt innan jag gick på. Jag hade även köpt med mig en påse med flera flaskor vatten, bröd och kakor för att ha senare på kvällen och till frukost. Det var svårt att hitta någon bra mat som kunde hålla sig över natten i värmen i tågkupén. På väg till min plats växlade jag några ord med ett gäng turister från Finland, och fast jag inte kände dem så kändes det lite tryggt att veta att de skulle befinna sig i samma kupé som jag. Jag ställde ifrån mig den tunga ryggsäcken vid min sittplats, och sjönk matt ner på sätet.

Fast jag visste att jag inte skulle få så bra sömn på det varma och skakiga tåget under natten, så kände jag mig glad och förväntansfull över att vara där. Jag har alltid tyckt att det varit något speciellt med att åka nattåg, både i Sverige och utomlands, och Thailand var definitivt inget undantag. Jag hade blivit rekommenderad av personer som åkt samma resa att välja flyget istället, då de tyckte att tågresan varit jobbig och obekväm och tagit lång tid. Kanske var det min allmänna förkärlek för tågresande som gjorde att jag fick en mer positiv upplevelse. För mig var tågresan också just en upplevelse, vilket jag inte hade upplevt på samma sätt om jag hade tagit mig till samma destination genom en normal flygresa på någon timme.

Jag tog fram en bok och började äta av det jag hade köpt med mig, då jag inte visste när personalen skulle komma och fälla ner sängarna. Av erfarenhet visste jag att det var betydligt lättare att äta och dricka sittande, än halvt liggande i den nedfällda sängen. Efter en stund kom en ur personalen fram med en meny, och undrade vilket nummer jag ville beställa. Måltiderna bestod av flera rätter, och man fick välja mellan runt tre olika alternativ. Lite ställd förklarade jag att jag redan hade ätit, men då skrattade mannen bara och insisterade på att jag skulle äta lite till. Priserna var ganska mycket högre än vad de var på en ordinär, thailändsk restaurang och jag var fortfarande ganska mätt efter kvällsmaten. Samtidigt verkade det ju som om det skulle dröja innan det var tänkt att man skulle fälla ner sängarna, och då kunde jag ju lika gärna sitta och äta lite under tiden då det inte fanns så mycket annat att sysselsätta sig med. Jag bad om att få maten så sent som möjligt, och mannen log och frågade om jag inte skulle ha en öl medan jag väntade. Jag tackade ja, mannen skojade lite, och gick sedan iväg. Med ett leende återgick jag till min bok. På avstånd hörde jag det finska sällskapet skratta och prata, och det dunkade rytmiskt när tåget långsamt rörde sig genom det thailändska landskapet.

Mannen kom tillbaka med den största ölen jag någonsin sett, och han skrattade roat åt min reaktion och skyndade sedan iväg med resten av beställningarna. Efter ett tag kom min mat, som bestod av en buljongsoppa till förrätt, en annan stark soppa som jag inte kunde ta mer än någon sked av, och wokade grönsaker med kyckling och ris. Till efterrätt serverades några skivor ananas. Jag blev mycket positivt överraskad av maten, och önskade att jag varit mer hungrig än vad jag var.

Efter någon timme var det dags att fälla ner sängen, och jag gick och borstade tänderna. Det fanns ett långt handfat med kranar mittemot toaletten, och det kändes relativt fräscht trots att så många delade på både handfat och toalett. Jag satte ett hänglås på min backpackerväska, och tog sedan min väska med mina värdesaker och klättrade upp till min säng, och drog för

draperiet. Jag tände lampan och låg och läste en stund, men ganska snart släckte jag igen då jag hade svårt att koncentrera mig. Det var inte tågets skakande rörelser eller folks lågmälda röster som orsakade detta, utan det var min känsla av att jag faktiskt låg, ensam, på ett tåg mitt i Thailand. Det var inte någon negativ känsla, även om det hade varit fantastiskt att få dela upplevelsen med någon också, men på något sätt var det som om jag först nu insåg att jag faktiskt reste helt ensam i ett land långt borta. Och jag klarade mig helt utmärkt. Med ett leende lyckades jag somna och jag sov ganska bra under natten, mycket beroende på att det denna gång var betydligt svalare på tåget av någon anledning.

På morgonen serverades den frukost som jag beställt kvällen innan, och det var en ganska udda blandning som låg på mitt fat. Någon slags smörgås av vitt bröd med tomat och ost, och bredvid några äppelbitar, lite pommes frites och ketchup. Till det fick man juice och kaffe. Efter frukosten packade jag ihop mina grejer och satte mig och pratade med det trevliga sällskapet från Finland. När vi kommit fram till tågstationen i Bangkok tog vi en kopp kaffe tillsammans innan vi skiljdes åt, och jag var nu redo att möta mångmiljonstaden ensam igen.

Dela med dig!

    No comments yet.

    Leave a Reply