På äventyr vid Railay Beach

På äventyr vid Railay Beach

Efter ett par dagar i Ao Nang hade vi bestämt oss att göra en utflykt till Railay Beach. Efter att ha ätit vår frukost på hotellet tog vi oss ner till ett av de båsen ovanför stranden som säljer biljetter och köpte två tur/retur-biljetter till Railay Beach. Kvinnan i kuren tog betalt och förklarade att vi skulle gå ner till stranden och vänta där. Väl nere på stranden hittade vi en båt som vi kunde åka med. För att kunna komma i båten från strandkanten fanns en järnstege till hjälp, väl i båten hälsade vi snabbt på våra medresenärer och satte oss tillrätta och väntade på att åka iväg.

Efter en tids väntan var vi äntligen tillräckligt många för att åka, båten var tvungen att dras ut för hand en bit innan det var tillräckligt djupt för att kunna sticka ner propellern och vända båten ut mot det öppna havet.

Båtturen tog inte mer än tio minuter en kvart och väl framme vid Railay Beach klev vi av båten och började utforska stranden. Trots att klockan bara var runt 09:30 så var det en hel del folk på stranden och det turkosa vattnet kombinerat med kalkstensklipporna gjorde att vyn från stranden lika gärna kunde var från ett vykort.

Mitt på stranden var det ovanligt mycket liv och rörelse så vi bestämde oss för att gå närmare och se vad som pågick. När vi kom närmare såg vi filmkameror och kameramän och insåg snabbt att de var i fullgång att spela in en film på stranden. Och trots att vi inte förstod vad de sa så valde vi att stanna och titta en stund innan vi gick vidare.

Vi hade läst att det skulle finnas en vacker utkiksplats samt en lagun i närheten som var omgiven av branta klippor. Dessa skulle ligga på vägen mellan Railay Beach East och Phra Nang Beach. Så vi började gå upp från stranden och vidare mot Railay Beach East. Ovanför stranden låg det några restauranger, några klätterfirmor och små butiker som sålde badkläder, solkrämer och liknande.

Efter en stunds promenad kom vi äntligen ut på andra sidan vid Railay Beach East och möttes av lera och mangroveträd, det blev ganska snart klart att detta inte var någon strand man badade vid. Men atmosfären var lugn och avslappnad med trevliga hostel och små restauranger längst med en smal betongväg som går längst hela stranden. Vi stannade vid en restauranger och köpte lite vatten innan vi begav oss vidare mot Phra Nang Beach. När vi kom till slutet av stranden såg vi en grupp med klättrare som precis börjat ta sig an en av de branta kalkstensklipporna. Vi hade noterat att klättring verkade var extra populärt här då det var många firmor som erbjud kurser för både nybörjare och proffs.

En kortare promenad senare hittade vi det som vi trodde kunde vara stigen upp till den utkiksplats vi skulle till. Stigen gick brant uppför och bestod av röd sand och korsades av rötter från de närliggande träden. Som tur var hade man satt upp ett rep som man kunde hålla sig i för att lättare ta sig upp för berget. Som vanligt var vi dåligt förberedda och hade bara flip flop-tofflor på oss men vi tog oss upp sakta men säkert. Med jämna mellanrum stötte vi på andra turister som var på väg ner igen och på så sätt kunde vi säkerställa att vi var på rätt väg. När vi väl kommit upp till krönet där man skulle välja vänster för att komma till utkiksplatsen och höger för att komma vidare till lagunen insåg vi att det hade varit betydligt jobbigare än vi trott att ta sig upp för stigen.

Väl framme vid utkiksplatsen kunde vi stanna och vila en stund och samtidigt njuta av den vackra utsikten. Vi båda enades om att det hade varit värt mödan. Vi mötte några andra turister och utbytte några artighetsfraser innan vi började gå tillbaka ner mot Phra Nang Beach.

Men när vi kom till korsningen där vi tidigare valt att gå mot utkiksplatsen frågade jag om vi inte skulle passa på se lagunen också när vi ändå hade kommit så långt. Sagt och gjort började vi gå mot lagunen och ganska snart så började det gå nedför. Och efter en stund byttes stigen ut mot renodlad bergsklättring. Vi stannade högst upp vid kanten och tittade ner. Vägen ner bestod av tre olika etapper och var ganska branta men vi kom överens om att om vi tagit oss såhär långt så vore det ju dumt att stanna nu. Så vi tog av oss tofflorna och började klättra ner mot nästa etapp. Det var väldigt brant på sina ställen och jag fick fortsätta de två sista etapperna själv.

När jag väl kom ner till lagunen möttes jag av blålera och en liten del som fortfarande var vattenfylld. Jag frågade några andra turister om det här var rätt lagun och de svarade att det var torrperiod och att det inte hade regnat på länge så det var därför det såg ut som det gjorde. Lite snopen och besviken började jag min klättring upp igen. Vid den andra etappen fick jag problem på vägen upp och som tur var kom det två killar som var på väg ner till lagunen som hjälpte mig den sista delen över kanten. Jag hade inte riktigt tänkt på att det var betydligt tuffare att ta sig upp än ner för klippavsatserna.

Väl tillbaka nere vid vägen bort mot Phra Nang Beach såg jag på mina kläder som blivit helt röda av all sand och det var flera turister som tittade lite undrande på mig eftersom det såg ut som jag hade skadat mig.

Väl framme vid stranden möttes vi av ett helt pärlband av longtailbåtar som låg förtöjda längst strandkanten. På stranden låg turister och solade. Det märktes att detta var en populär utflykt och hela tiden la det till nya longtailbåtar samtidigt som andra åkte vidare till andra platser. Efter att det första intrycket lagt sig började vi gå längst stranden mot en ensam kalkstensklippa som stod en bit ut i vattnet, ganska likt den vid Poda Island. Det hade blivit senare på eftermiddagen så tidvattnet hade börjat dra sig tillbaka vilket gjorde att en del vadade ut till klippan för att sola och bada vid den lilla stranden som bildats fram för den.

Efter ett tag vid stranden började vi bli riktigt hungriga och vi insåg att vi inte hade ätit någon lunch. Trots att det fanns långtailbåtar som serverade enklare mat bestämde vi oss för att ta oss tillbaka mot Railay Beach West för att äta istället. Väl framme vid den lilla byn ovanför stranden hittade vi en restaurang som sålde kebab, något som vi inte hittat på så många andra ställen i Thailand. Så vi beslöt oss för att ge det ett försök. Efter maten tog vi oss ner på stranden för att ta oss tillbaka till Ao Nang igen.

Fler Reseberättelser


© Destinationthailand.nu 2012-2017