En dag längst med Sukhumvit Road

En dag längst med Sukhumvit Road

Det var tidig förmiddag när jag lämnade mitt rum på Tune Hotel vid Sukhumvit Road i Bangkok. Efter en natt i ett behagligt luftkonditionerat rum hade jag hunnit glömma bort hur kvavt det var utomhus, men blev snabbt påmind så fort jag öppnade dörren ut mot gatan och den varma, fuktiga luften slog emot mig. Efter bara några hundra meter på den stilla bakgatan var jag framme vid Sukhumvit Road, den längsta gatan i Bangkok. Här tog lugnet slut. Ett myller av bilar och motorcyklar trängdes under den massiva Sky train-konstruktionen som löper parallellt med gatan, och den varma luften kändes tjock av avgaser. Utan något bestämt mål började jag följa gatan åt vänster, och med svetten rinnande i pannan kryssade jag mellan uppklädda och jäktade Bangkokbor, pekande turister i solglasögon, smutsiga byggnadsarbetare och orangeklädda munkar.

Plötsligt kände jag några tunga droppar landa på mitt huvud, och jag insåg att det nu var bråttom. Jag småsprang fram till trappan upp mot närmaste Sky train-station i ett försök att undkomma det plötsliga skyfallet, men istället för att ta tåget bestämde jag mig för att gå på gångvägen som också den var belägen ett antal meter ovanför gatan. Till min förvåning var det inte särskilt mycket människor där, trots att man här gick under tak och smidigt kunde undkomma alla övergångsställen. Växter hängde längst med gångvägen, och den var välstädad och erbjöd en bra överblick över gatorna i området.

Efter en stunds promenad kom jag fram till varuhuskomplexen Siam Center och Siam Paragon Mall, och det senare visade sig vara ett ganska lyxigt varuhus. Varuhusen nådde man enkelt via gångvägen, vilket gjorde att man kunde gå under tak hela tiden om man så ville. Utan något särskilt mål åkte jag upp till de olika våningarna i köpcentrumen, men tröttnade ganska snart då jag snabbt märkte att det butikerna hade att erbjuda inte riktigt passade min budget. Jag gick ut igen och fortsatte gatan i samma riktning som tidigare, och var snart framme vid köpcentrumet MBK. Det tog inte lång tid innan det kändes som om jag gått vilse i det gigantiska komplexet, och efter att ha åkt upp och ner i rulltrapporna några gånger åt olika håll visste jag inte längre vilken våning jag var på. Priserna i butikerna passade min plånbok betydligt bättre än de mer exklusiva köpcentrumen, men jag märkte snabbt att detta var turisternas Mecka, på gott och ont. Ville man komma i kontakt med andra svenskar och västerlänningar var detta helt klart stället att gå till.

När jag kom ut från varuhuset var solen på väg ner. Jag hörde musik från området kring National Stadium, och bestämde mig för att gå dit. Där fanns det stora, vita tält uppsatta, och därinne var det stora marknader där man sålde främst kläder. Stämningen var god, och efter dagens skyfall och mulna väder började nu molnen skingras. Himlen färgades vackert orange och rosa av solnedgången, och efter något varv på marknaden började jag sakta strosa tillbaka mot hotellet. Den här gången valde jag att gå längst med gatan, och där stod marknadsstånden nu tätt. De stora köpcentrumen var vackert upplysta i olika färger, och fontäner och dekorationer stod mäktiga i strålkastarljus utanför deras dörrar. Den gråa, disiga staden hade på några timmar förvandlats till ett mini-Las Vegas, och det var med stor motvillighet som jag svängde in på den svarta och ödsliga bakgatan till mitt hotell. Den natten låg jag längst ut mot kanten i den stora dubbelsängen, för att jag skulle kunna se Bangkoks upplysta byggnader genom fönstret innan jag till slut slöt ögonen och somnade.

Fler Reseberättelser


© Destinationthailand.nu 2012-2018