Ett besök vid Wat Huay Mongkol

Ett besök vid Wat Huay Mongkol

Det var tidig eftermiddag och vi skulle snart försöka att ta oss till templet Wat Huay Mongkol som vi läst om och som låg en bit utanför stan. Innan vi åkte bestämde vi oss för att gå och titta och ta lite kort på järnvägsstationen, då den låg precis bredvid busstationen där bussarna mot templet skulle avgå. Tågstationen sägs vara en av de äldsta i Thailand och är nog mest känd för det vackra huset i thailändsk stil, som tidigare var väntrum åt kungafamiljen när de besökte Hua Hin. Vi försökte att ta lite kort utan massa resenärer som stod och väntade på sina tåg, men det var inte det lättaste.

Efter en stund gick vi mot busstationen, för att åka till templet som var känt för sin stora staty över en av Thailands mest kända munkar. Vi hade läst att bussarna som gick mot templet skulle vara vita, men vi blev lite osäkra när vi kom dit och inte såg några bussar alls. Vi gick och frågade på närmaste 7Eleven, och de sa att det var riktigt att bussarna skulle avgå därifrån och de gav oss också några tider då de skulle gå. Vi stod och väntade ett bra tag och tiderna passerade utan att någon buss kom. Till slut när vi var på väg att ge upp såg vi en vit buss svänga in på busstationen, och efter att vi försäkrat oss om att den gick till templet så hoppade vi på. Vi visste inte exakt hur långt det var till templet eller om bussen skulle åka in till templet eller om man fick gå av vid närmaste infart, så under tiden som vi åkte försökte vi hela tiden att hålla utkik efter templet och eventuella vägskyltar dit. Vi åkte längre och längre in mot land och den thailändska landsbygden, och den breda vägen gick snart över i mindre vägar. Chauffören körde ganska fort och vi satt och höll i oss i den öppna bussen medan vi tittade ut över det öppna landskapet med plantage och jordbruk på sidorna. Klockan hade hunnit bli ganska mycket och solen var snart på väg att börja gå ner, och jag hoppades att vi inte hade åkt förbi templet och var på väg någon helt annanstans ut i den thailändska landsbygden.

Efter ett tag svängde bussen in på en avfart och vi var framme vid templet. Vi betalade och frågade kvinnan som körde bussen om hon visste när nästa buss gick tillbaka, och då svarade hon att det här var sista bussen som gick. Hon lovade att vänta på oss om vi kom tillbaka i tid, och lite stressade gick vi iväg mot tempelområdet. Det var inte svårt att missa den enorma statyn av munken som fanns en bit framför oss. Nedanför statyn fanns stora statyer av elefanter, en på varje sida, och vi gick och tog lite kort och såg oss omkring på området. Förutom statyn fanns här också en stor trädgård bakom statyn med flera olika små byggnader och områden med vatten, och jag önskade att vi hade haft mer tid på oss att gå omkring där. Vi gick snabbt tillbaka till statyn och platsen där bussen stod, och hoppades att den inte hade åkt. Bussen stod som tur var kvar, och när vi frågade om vi hann gå och köpa en cola log kvinnan och sa att hon skulle åka om fem minuter så det skulle vi hinna. Vi gick till ett av de små försäljningsställena på tempelområdet och köpte varsin dricka, och gick sedan och satte oss på bussen, lättade över att ha skjuts tillbaka.

När vi åkte tillbaka mot Hua Hin var det skymning, och luften kändes sval i bussen när vi susade fram över vägarna i hög fart genom det öppna landskapet. Det hade varit en trevlig utflykt men det var samtidigt skönt att vi var på väg tillbaka innan det blev helt mörkt ute.

Fler Reseberättelser


© Destinationthailand.nu 2012-2018