Min ankomst till Hua Hin

Min ankomst till Hua Hin

Det var med oro i magen och en viss tvekan som jag klev av bussen när den stannade vid gatan. Dagen innan hade jag bokat boende och transport för de närmaste två veckorna via en resebyrå i Bangkok, och mitt första stopp var Hua Hin. Det som gjorde mig tveksam var att jag inte var helt säker på att vi faktiskt var i Hua Hin, då busschauffören stannade till synes lite här och var för att släppa av och hämta upp passagerare utan att säga namnet på nästa hållplats. Jag hade svårt att se några vägskyltar, och när jag frågade kvinnan bredvid mig när hon trodde vi skulle vara framme i Hua Hin så fick jag inget riktigt svar. Jag försökte följa vägen vi åkte på med hjälp av kartan i Lonely Planets guidebok och räkna ut hur lång tid resan skulle ta, och genom detta mer eller mindre chansade jag på att det var Hua Hin vi nu åkt in i. Innan jag gick av försökte jag fråga igen om vi var i Hua Hin, men jag fick inget övertygande svar av någon. Kanske var det irritationen över svårigheten att kunna få svar på en så enkel och väsentlig fråga som gjorde att jag gick av utan att vara helt säker på att jag var i rätt stad. Klockan var närmare fem på eftermiddagen och jag hade bara ätit en lättare frukost, vilket också bidrog till det kanske till synes lite förhastade beslutet. Jag var tvungen att äta något, och jag tänkte att om jag hade gått av för tidigt så fick jag väl ta en taxi den sista biten i sådana fall. Jag kunde dock inte komma mig för att stanna någon på gatan och fråga i vilken stad jag var. Jag ville inte spä på deras eventuella fördomar kring turister. Det gjorde att jag först någon timme senare kunde känna klumpen i magen försvinna när jag hittade en karta över Hua Hin utanför en resebyrå och såg namnet på en butiksskylt.

Nästa steg var att hitta till resorten där jag skulle bo. Den visade sig ligga ganska långt från centrum, men enligt kartan ändå på gångavstånd. Efter en halvtimme gick jag förbi några tuk tuk-förare som frågade vart jag var på väg. Min 11-kilos backpackerväska kändes idag tyngre än vanligt, och jag frågade vad det skulle kosta att åka till resorten. När de svarade 200 baht protesterade jag, i tron om att de som vanligt försökte spela på min okunnighet som nyanländ turist och ta överpriser. Jag sa med bestämdhet i rösten att då fick det vara, i så fall skulle jag hellre gå. ”Men det är för långt, det är 8 km dit!” utropade de, och jag tittade på kartan igen. Jag hade redan gått mer än en tredjedel av vägen, så det kunde omöjligt vara 8 km kvar. Jag höll fast vid mitt beslut och började gå iväg, och de skakade på huvudet och muttrade något.

Efter närmare en timme började jag tveka. Värmen och tyngden på mina axlar kändes nästintill olidlig, och jag verkade inte ens vara i närheten av den resort där jag skulle bo. Naturligtvis var det som alltid; när man väl vill ha en taxi så är det nästan omöjligt att hitta en. Efter en stund hade jag dock tur, och när tuk tuk-föraren ville ha 150 baht för att ta mig till mitt boende så accepterade jag och hoppade på. När jag till slut var framme vid resorten insåg jag att tuk tuk-förarna inne i centrum hade haft rätt; det var fullt rimligt att det var 8 km dit, vilket jag senare också fick bekräftat av personalen. 200 baht var dessutom inget överpris. Lite skamsen fick jag inse att jag hade haft fel och att de faktiskt hade försökt hjälpa mig, då de försökt övertyga mig om att det var alldeles för långt att gå dit. Min lärdom den gången var att man alltid bör vara uppmärksam på risken för att bli lurad, men att det kanske ibland också kan vara klokt att dubbelkolla något istället för att avfärda det direkt. Något jag också lärde mig var att alla kartor i Thailand inte är skalenliga...

Fler Reseberättelser

© Destinationthailand.nu 2012-2019