Elefant Trekking På Koh Lanta

Elefant Trekking På Koh Lanta

Vi hade bokat en dag för att rida elefant och gå i djungeln. På förmiddagen kom en pick-up och hämtade oss på hotellet. Det spöregnade, men det var bara att sätta sig på flaket och åka.

Ortsbefolkningen tittade på oss och jag kan bara tänka mig vad de måste ha tänkt om oss turister när vi satt där och blev blötare och blötare.

Färden var både skumpig och skakig och vi fick hålla i oss rejält för att inte fara runt på flaket. Vi var helt nerblötta när vi kom fram.

Vi klev ner på parkeringsplatsen och gick bort mot ett par hus, där guiden väntade. Vi fick börja med att gå i djungeln, med vår guide, en pojke i tjugoårsåldern.

Hans engelska var lite knagglig, men han gjorde sitt bästa för att få oss att förstå vilka växter som var giftiga, ätliga, vilka djur som fanns i djungeln m.m.

Det var häftigt att uppleva dofterna, alla träd och blommor, stora gröna blad. Vi gick på en liten stig som bitvis var rätt lerig och geggig. Det var jättefuktigt och det luktade så där speciellt som det gör i de uppbyggda regnskogarna man kan besöka på akvarium och djurparker.

Efter ett tag kom vi fram till ett litet vattenfall, där barnen fick bada. Det var som ur en Tarzanfilm, man undrade bara vad som fanns bakom vattenfallet.

När vi kom tillbaks stod elefanterna och väntade på oss. Vi fick kliva upp på en ställning för att nå upp till korgen där vi skulle sitta. Vi satt två och två som på en bänk med galonunderlag. Lite läskigt innan man hittade rytmen. Att rida elefant var kul, det var bara att sätta sig och hänga med. Lite gungigt, men med en skön känsla av att följa med i rörelsen och lita på detta stora djur.

Det häftiga var att se vilken precision de hade när de skulle sätta ner sina enorma fötter i djungeln. När vi skulle gå nerför en back så var de så försiktiga och gick så mjukt utan att ta ett enda snedsteg. Det var som att de kände försiktigt med foten innan de satte ner den.

Elefantguiden pratade med sina elefanter hela tiden och han berättade om deras olika egenskaper och nycker. Den yngste elefanten var lite mer bångstyrig, så han fick gå sist för att lära sig av de äldre. De verkade ha en fin kontakt mellan varandra, elefantguiden och elefanterna. Elefantguiden gjorde fina hattar av stora löv till mig och dottern, vi såg ut som Robin Hood där vi satt på våra elefanter i djungeln. Vi kom fram till en rastplats där det fanns en hydda lagom hög för oss att kliva upp på och mata elefanterna med bananer. Bortsett från den skumpiga, regnblöta inledningen på dagen, så var det en upplevelse med alla färger och dofter i djungeln och känna elefanternas kloka, känsliga temperament.

Fler Reseberättelser


© Destinationthailand.nu 2012-2018