Vår vandring till John-Suwan viewpoint

Vår vandring till John-Suwan viewpoint

Vårt mål för dagen var att besöka stranden Chalok Baan Kao som ligger på den södra delen av Koh Tao, för att sedan gå upp till utsiktsplatsen John-Suwan som ligger i närheten. Efter en stunds bilfärd från vårt hotell kom vi fram till stranden, som på grund av tidvattnet nu var ganska smal, i alla fall på den sidan där vi gick ner. Longtailbåtar låg uppradade i vattnet och stora buskar på stranden gjorde att man fick gå ut en bit i vattnet för att komma förbi. Jag trodde nästan först att vi hade kommit fel, men stranden blev lite bredare och finare längre fram.

På hotellet vi bodde på ingick det inte frukost, så det började bli hög tid att få i sig något att äta. Längst bort på stranden fanns ett hotell med en restaurang som hade vacker utsikt ut över viken, och vi valde att gå dit och se om de hade något frukostalternativ fast det nu var förmiddag. Det var nästan helt tomt i den stora restaurangen så vi trodde först att det var stängt, men efter en stund kom någon ur personalen in och vi beställde varsin varsin club sandwich.

Vi satt på uteserveringen under ett parasoll och åt, och det var skönt att vila en stund och få lite energi inför vägen upp till utsiktsplatsen. Vi var inte riktigt säkra på hur man tog sig dit, men hoppades att det skulle finnas skyltar längre fram. Vi bestämde att först försöka ta oss till stranden Freedom Beach som vi hade läst om, och som skulle ligga alldeles i närheten. Efter en stunds promenad hittade vi stranden, som bestod av mjuk, vit sand och flera låga träd som stod på rad vid strandkanten och gav skön skugga. I träden hängde korta rep med snäckskal och pinnar på rad, och det fanns också en och annan gunga uppsatt i grenarna. Några få människor strosade runt på stranden, och det var en väldigt lugn och behaglig atmosfär. Jag kunde förstå att stranden var populär bland backpackers, och bland de som ville komma undan fart och fläkt och de mer turistanpassade stränderna på ön.

Rustade med vattenflaskor började vi sedan vår promenad mot utsiktsplatsen. Vägen gick snart över till en brant stig av jord, och det var inte helt lätt att hitta rätt väg upp till utsiktsplatsen. På vissa ställen när vi började närma oss toppen fick man klättra över stora stenar och huka för stora grenar, och det var lite svårt att tro att platsen var så välbesökt som den är på grund av hur vägen såg ut. Jag var glad att jag hade tagit på mig rätt sorts skor och kläder för klättringen, och det var tur att vi hade tagit med oss tillräckligt med vatten.

Väl på toppen väntade en fantastisk utsikt i 360 grader, ut över Koh Tao, de närliggande stränderna på sidorna och ut över det djupblå havet. Vi försökte att fånga den mäktiga utsikten med kameran, men som många andra påpekat så är det svårt att göra utsikten rättvisa på kort. Den ljumma vinden blåste i ansiktet när jag stod på en stor sten och såg mig omkring, och när jag tittade ut över omgivningen så hade jag svårt att förstå att vi gått ända hit, då allt såg så avlägset ut. Jag stod länge och njöt av utsikten, ut över stränderna och det kristallklara vattnet med korallreven under ytan, och båtarna vid stranden som såg ut att sväva i luften på grund av vattnets klarhet.

Uppe på utsiktsplatsen började vi prata med ett gäng killar som kom från Schweiz, och vi tog också sällskap med dem en bit på vägen ner från utsiktsplatsen. Man kunde se att det hade tagit lite på krafterna för också dem att ta sig upp till utsiktsplatsen, och de skulle nu vidare till en strand för att vila lite. Vi fortsatte vår vandring mot centrum, där en efterlängtad sen lunch stod på schemat.

Fler Reseberättelser


© Destinationthailand.nu 2012-2018