En vandring genom södra Phuket

En vandring genom södra Phuket

Vi befann oss vid Karon Beach och hade efter några dagars sol och bad beslutat oss för att ta oss ner till Rawai Beach. Vi hade läst en reseberättelse om att man kunde besöka en restaurang i Rawai som bjöd på något utöver det vanliga. Dessutom hade vi läst om en plats som låg i närheten av Rawai Beach som hette Promthep Cape och erbjuder fantastiska solnedgångar.

Så efter frukosten började vi vår vandring och första anhalten var Kata Beach och sen vidare till Kata Noi där vi skulle ta lite bilder innan vi fortsatte upp till Kata - Karon Viewpoint.

Vid Kata Noi tog vi en kort paus och satte oss ner vid en liten uteservering och åt varsin glass medan vi diskuterade huruvida det var möjligt att gå hela vägen ner till Rawi. Vi hade tagit med en karta och enligt den skulle det vara ca åtta kilometer vilket kändes fullt rimligt att gå.

Efter att ha ätit upp glassen gick vi ut på gatan som ligger ovanför stranden och frågade några taxichaufförer hur mycket de skulle ha för att köra oss till Kata - Karon Viewpoint. De svarade att det kostade 400 Baht vilket vi tyckte var på tok för dyrt med tanke på att det enligt kartan bara skulle bara två kilometer, så vi tackade och sa att då kunde vi hellre gå dit. Taxichaufförerna brast ut i skratt och skakade på huvudet men vi tog det snarare som att de ville tjäna pengar än att de ville vara hjälpsamma så vi ignorerade det och gick vidare tillbaka mot Kata Beach där vi hade sett att en väg gick upp mot berget där viewpointen låg.

När vi väl gått en bit uppför insåg vi att även fast det bara var ett par kilometer upp till viewpointen så var vägen dit ganska brant och det tog inte lång tid innan svetten började rinna i den tryckande värmen. Efter några hundra meter såg vi en liten affär längst med vägen som sålde lite allt möjligt men vi gick in och köpte lite vatten innan vi fortsatte vår vandring. Vid den här tidpunkten hade vi börjat att ifrågasätta huruvida det var så smart att gå eller inte men vi kom överens om att det var ett kul sätt att upptäcka Phuket på och att vi fortfarande hade hela dagen på oss att ta oss ner till Rawai. Till en början var det inte så mycket längst vägen upp till viewpointen men efter en stund började det dyka upp några restauranger och barer som vette ut mot den vackra utsikten över södra Phuket.

Efter vad som kändes som en evighet möttes vi av en skylt där det stod Karon viewpoint och vi insåg att vi klarat av den tuffa vandringen upp för berget. Det första vi möttes av var en man med en fastkedjad örn där folk fick ta bilder med örnen mot betalning. Något som vi inte var intresserad av alls så vi fortsatte vidare upp till platsen där man får en fantastisk utsikt över Kata Noi, Kata Beach och Karon Beach.

Efter en stund gick vi ner till parkeringen där det fanns en liten butik som sålde kokosnötter. Trots att vi varit i Thailand i ett par månader så hade vi inte provat att köpa kokosnöt och detta kändes som ett bra tillfälle att göra det på. Så vi köpte två vattenflaskor och delade på en kokosnöt och till min besvikelse smakade det inte alls som jag trodde.

Väl framme vid parkeringen var det inte överdrivet många tuk tuk-bilar lediga utan det verkade som att de flesta redan var uppbokade av besökare vid viewpointen och ganska snabbt insåg vi att ingen skulle ner mot Rawi utan tillbaka mot Kata och Karon Beach. Så vi tog beslutet att fortsätta vår vandring ner mot Rawi. Det var inte särskilt mycket längst med vägen utan mest enkla boningshus och regnskog men efter en stund såg vi några elefanter som stod i en inhägnad en liten bit från vägen och vi förstod att de tillhörde en firma som erbjöd elefant trekking.

Det var inte alls lika jobbigt att gå nerför och det var kul att se Phuket ur ett annat perspektiv men vi insåg ganska snart att det var betydligt längre än vi trodde att gå hela vägen ner till Rawai. Under vår vandring gick vi förbi ett flertal arrangörer av elefant trekking, fyrhjulingsafari och andra aktiviteter som pilbågsskytte och whitewater rafting.

Efter att ha gått någon timme mötte vi en man med thaiboxningsshorts som var ute på en löprunda och bara några hundra meter senare såg vi en träningsanläggning där ett flertal personer tränade thaiboxning. Kort där efter började vi komma in i ett samhälle med små butiker, barer och restauranger. Den lilla byn kändes inte alls lika exploaterad som stränderna där vi bodde.

Vi hade nu gått i ganska många timmar från vårt hotell i Karon och klockan började närma sig fyra och det började bi lite stressigt att både hinna till restaurangen vid Rawai och till Promthep Cape innan solnedgången. Så vi beslutade oss att ta en tuk tuk den sista biten ner till Rawai. Eftersom vi inte hade ätit någon lunch under dagen var vi väldigt hungriga och vi var eniga om att det inte var lönt att leta efter restaurangen i reseberättelsen utan att det var bättre att äta på någon lokal restaurang i närheten av piren i Rawai.

Väl nere vid Rawai hade tidvattnet dragit sig tillbaka så vi tog ett par bilder lite snabbt för att sedan slå oss ner vid en restaurang med kuddar och plastbord med en fantastisk utsikt över vattnet. Vi var de enda västerlänningarna på restaurangen och trots att det var lite problematiskt när vi skulle beställa fick vi den maten vi beställde och den levde verkligen upp till förväntningarna. Under vår tid i Thailand hade vi insett att maten oftast är godare vid de lite mindre restaurangerna som den lokala befolkningen går till och så var det även i detta fall. Måltiden kostade 130 Baht inklusive vatten för oss båda.

Efter maten började vi gå längst stranden bort mot Promthep Cape och när vi kom fram till slutet av stranden tog en mindre väg vid som gick i rätt riktning så vi följde den en bit innan vi började fundera huruvida den verkligen ledde mot Promthep Cape eller inte. Så vi valde att gå in vid en lokal pub och fråga efter vägen till Promthep Cape. Som tur var satt det en engelsman i baren som förklarade att vi var på rätt väg men att det var väldigt långt till Promthep Cape. Vi berättade då att vi gått från Karon Beach och han skrattade och skakade på huvudet likt taxichaufförerna vid Kata Noi och önskade oss lycka till innan vi fortsatte gå. Det hade börjat skymma och vi började öka takten för att inte komma försent.

Efter en stund kom vi fram till en korsning med en skylt mot Promthep Cape som visade att vi var på rätt väg. Vi båda kände oss ganska möra i benen efter en så lång dag men det kändes surt att ge upp när det bara var någon kilometer kvar till vårt mål.

Och så plötsligt efter en kurva möttes vi av parkerade bussar och en kort bit senare kom vi fram till en stor parkeringsplats med bussar, taxibilar och tuk tuks. Ingen av oss hade insett hur populär denna sevärdhet var och när vi klev upp för trapporna för att komma upp på toppen möttes vi av ett mindre folkhav av förväntansfulla turister med kameran i högsta hugg.

Som vanligt hade vi inte läst på tillräckligt så vi visste inte riktigt vad som var själva sevärdheten utan började vandra runt och ta kort på olika delar av platsen. Efter en stund så såg vi att fler och fler personer gick mot en plats där man hade utsikt över en udde. Ganska snart insåg vi att det var denna plats som majoriteten av alla bilder vid Promthep Cape var tagna så vi stod tålmodigt och väntade medan solen skulle gå ner ytterligare. Medan vi väntade kom det fler och fler människor och det började bli svårt att få en bild utan massor av människor som stod i vägen. Så vi tog några bilder och stod en stund och såg på den vackra solnedgången samtidigt som några fiskebåtar var på väg ut för att fiska under natten.

När vi kände oss klara började vi ta oss tillbaka mot parkeringen för att hitta en taxi som kunde ta oss tillbaka till Karon Beach. Men när vi började fråga runt så insåg vi ganska snart att det var lättare sagt än gjort och vi började bli mer och mer oroliga att vi inte skulle få tag i en taxi hem igen. Vi hade inte haft en tanke på att de flesta kom dit med arrangerade bussturer och att det inte fanns lediga taxibilar att åka med. Vi fortsatte fråga runt och tillslut fick vi hjälp av en thailändsk kvinna som ringde en bekant som skulle åt det hållet som kunde ta med oss för 500 Baht. Vi var självklart väldigt skeptiska och sa att det var väldigt snällt men att vi skulle leta vidare. Men det var hopplöst och en kort stund senare gick vi tillbaka till kvinnan och accepterade erbjudandet.

När mannen väl kom och hämtade upp oss hade han med sig en son i tioårsåldern som satt i framsätet och då blev vi lite lugnare. Väl framme vid Karon Beach tackade vi mannen för skjutsen och fortsatte hem till hotellet efter ett långt äventyr på södra Phuket.

Fler Reseberättelser


© Destinationthailand.nu 2012-2017